24/3 2011
Kanske har jag lett lite extra nu när tandställningen åkt ut, för nog har livet lett tillbaka mot mig på sistonde!
Först kan jag ju bara säga, kära Sol, du är enormt välkommen och har varit väldigt saknad och jag njuter av dig så mycket jag bara kan, bokstavligt. Tre dagar i rad har jag suttit i mer än en timme på Spykens innergård och stekt. I tisdags låg jag och Anna och njöt av den klarblåa himmlen och hade det riktigt bra. Igår satt jag med Annas mp3 som sällskap och njöt medan de andra i klassen hade matte. Ibland betalar allt slit och mattestress tillbaka. Några spykister stod för underhållningen när de gjorde massa imponerande konster mitt på stengården. Det var niiice. Slutligen idag höll Anna och Olof mig sällskap en stund i solen innan de skulle ha matte igen, och jag fick sitta och se mobbad ut. Dock flyttade jag närmare och närmare ett gäng som satt där eftersom skuggan jagade mig, hehe.
Men dagens största glädje har inte solen givit mig, utan min något otroligt saknade egna lilla kompisen. Det blev ett tårfyllt återseende där på Spykens trappa och hon var lika fin som vanligt och plötsligt kändes allt som det skulle. Kändes som att dessa månaderna var som bortblåsta och allt var sig likt igen. Vi begav oss till Bankgatan och väntade ett tag på bussen medan vi planerade hur en av oss skulle kunna smugglas ombord på bussen, eftersom Maria inte hade något busskort och ingen av oss hade pengar. Det slutade lyckligt med att jag lyckades flirta till det med chauffören ;). Hemma i mitt lilla hus, blev det en massa muffins och prat och nu har både mitt hus och jag fått en dos av Maria som hoppas ska sitta kvar länge. Dock ska jag nog få till och träffa henne igen innan hon lämnar landet, inte minst för att hon ska få sin Heja Team Jakob-flaska.
Hoppas att ni, kära läsare, njutit lika mycket som jag av solen, den är underbar! Dock hoppas och tror jag att den har kommit för att stanna och att en massa mer stektillfällen kommer att infinna sig inom en snar framtid.
Först kan jag ju bara säga, kära Sol, du är enormt välkommen och har varit väldigt saknad och jag njuter av dig så mycket jag bara kan, bokstavligt. Tre dagar i rad har jag suttit i mer än en timme på Spykens innergård och stekt. I tisdags låg jag och Anna och njöt av den klarblåa himmlen och hade det riktigt bra. Igår satt jag med Annas mp3 som sällskap och njöt medan de andra i klassen hade matte. Ibland betalar allt slit och mattestress tillbaka. Några spykister stod för underhållningen när de gjorde massa imponerande konster mitt på stengården. Det var niiice. Slutligen idag höll Anna och Olof mig sällskap en stund i solen innan de skulle ha matte igen, och jag fick sitta och se mobbad ut. Dock flyttade jag närmare och närmare ett gäng som satt där eftersom skuggan jagade mig, hehe.
Men dagens största glädje har inte solen givit mig, utan min något otroligt saknade egna lilla kompisen. Det blev ett tårfyllt återseende där på Spykens trappa och hon var lika fin som vanligt och plötsligt kändes allt som det skulle. Kändes som att dessa månaderna var som bortblåsta och allt var sig likt igen. Vi begav oss till Bankgatan och väntade ett tag på bussen medan vi planerade hur en av oss skulle kunna smugglas ombord på bussen, eftersom Maria inte hade något busskort och ingen av oss hade pengar. Det slutade lyckligt med att jag lyckades flirta till det med chauffören ;). Hemma i mitt lilla hus, blev det en massa muffins och prat och nu har både mitt hus och jag fått en dos av Maria som hoppas ska sitta kvar länge. Dock ska jag nog få till och träffa henne igen innan hon lämnar landet, inte minst för att hon ska få sin Heja Team Jakob-flaska.
Hoppas att ni, kära läsare, njutit lika mycket som jag av solen, den är underbar! Dock hoppas och tror jag att den har kommit för att stanna och att en massa mer stektillfällen kommer att infinna sig inom en snar framtid.
3/2 2011
Då var första målet avklarat! Idag tog jag farväl av mina kära tandställning som under snart två år gjort mig till en bättre människa!
Det var faktiskt riktigt sorgligt. Kändes som jag skiljdes från en del av mig själv, och ångesten steg över att det inte skulle bli bra.. Men ute är den i alla fall och det var ganska spännande tandläkarebesök. Så här gick det till: Först så sa hon bara: "Nu klipper jag av tandställningen, det kan göra lite ont." Direkt tänkte jag att hon skulle klippa av tråden i småbitar, och trodde inte det kunde göra ont. Men jag hade fel. Det gjorde lite ont och hon klippte inte alls sönder tråden. Hela tandställningen kom ut, och jag har ingen aning om hur det gick till! Ligger här med ena halvan och förundras fortfarande (ja, jag snodde med mig den som minne hehe). Sen började hon putsa bort allt lim från tänderna så att de blev alldeles lena. Sen trycktes munnen full av en blå massa för att ta ett avtryck på övre tandraden. När hon sedan gick för att ordna ett gipsavtryck och en skena passade jag på att smita från stolen och titta mig i spegeln. Fick en smärre chock. Inte nog med att det kändes väldigt tomt och konstigt i munnen, det såg konstigt och tomt ut också! Känns jättekonstigt att se sig själv sådär, kommer nog dröja ett tag att vänja mig men hoppas jag kommer gilla det sen! I alla fall, tandsköterskan kom tillbaka och frågade så att allt kändes bra och så sattes den lilla metalltråden bakom nedre tandkanten in. Tungan är fortfarande där hela tiden för att bekanta sig med denna. Att ha hela munnen full av metall har inte känts alls konstigt de senaste månaderna men en enda liten tråd kan kännas så konstig. Aja, allt handlar om att vänja sig. Och nog kommer jag vänja mig, man ska ha den i minst tio år! Sen lekte jag lite modell för vi skulle ta en massa efter-bilder och jag ogillar verkligen att le på beställning. Eller ja, le med öppen mun över huvud taget. Men det kanske det får bli ändring på nu. Eller i alla fall snart. Slutligen fick jag prova skenan och sen bar det av hemåt. Det hela firades med en enormt god baguette och två muffinsar. Tänk att slippa oroa sig för att något fastnar!
Hela kvällen har jag sprungit fram till spegeln då och då för att försöka vänja mig vid synen.. Och nyligen var jag och borstade, wow vilken skillnad! Nu har nyinköpt special-tandtråd användts och det är dags för skenan att hoppa på plats för natten. Tänkte visa lite före och efter-bilder men det får bli en annan dag när jag inte tycker jag ser lika konstig ut hehe. Förstår att detta inlägget var extremt intressant, men kanske för någon som ska skaffa eller ta ut sin tandställning. Inte för att någon av mina läsare ska det.
Hihi, puss på er! Ha en skön kväll och njut av att känna igen er själva i spegeln och att borsta era tänder!
Det var faktiskt riktigt sorgligt. Kändes som jag skiljdes från en del av mig själv, och ångesten steg över att det inte skulle bli bra.. Men ute är den i alla fall och det var ganska spännande tandläkarebesök. Så här gick det till: Först så sa hon bara: "Nu klipper jag av tandställningen, det kan göra lite ont." Direkt tänkte jag att hon skulle klippa av tråden i småbitar, och trodde inte det kunde göra ont. Men jag hade fel. Det gjorde lite ont och hon klippte inte alls sönder tråden. Hela tandställningen kom ut, och jag har ingen aning om hur det gick till! Ligger här med ena halvan och förundras fortfarande (ja, jag snodde med mig den som minne hehe). Sen började hon putsa bort allt lim från tänderna så att de blev alldeles lena. Sen trycktes munnen full av en blå massa för att ta ett avtryck på övre tandraden. När hon sedan gick för att ordna ett gipsavtryck och en skena passade jag på att smita från stolen och titta mig i spegeln. Fick en smärre chock. Inte nog med att det kändes väldigt tomt och konstigt i munnen, det såg konstigt och tomt ut också! Känns jättekonstigt att se sig själv sådär, kommer nog dröja ett tag att vänja mig men hoppas jag kommer gilla det sen! I alla fall, tandsköterskan kom tillbaka och frågade så att allt kändes bra och så sattes den lilla metalltråden bakom nedre tandkanten in. Tungan är fortfarande där hela tiden för att bekanta sig med denna. Att ha hela munnen full av metall har inte känts alls konstigt de senaste månaderna men en enda liten tråd kan kännas så konstig. Aja, allt handlar om att vänja sig. Och nog kommer jag vänja mig, man ska ha den i minst tio år! Sen lekte jag lite modell för vi skulle ta en massa efter-bilder och jag ogillar verkligen att le på beställning. Eller ja, le med öppen mun över huvud taget. Men det kanske det får bli ändring på nu. Eller i alla fall snart. Slutligen fick jag prova skenan och sen bar det av hemåt. Det hela firades med en enormt god baguette och två muffinsar. Tänk att slippa oroa sig för att något fastnar!
Hela kvällen har jag sprungit fram till spegeln då och då för att försöka vänja mig vid synen.. Och nyligen var jag och borstade, wow vilken skillnad! Nu har nyinköpt special-tandtråd användts och det är dags för skenan att hoppa på plats för natten. Tänkte visa lite före och efter-bilder men det får bli en annan dag när jag inte tycker jag ser lika konstig ut hehe. Förstår att detta inlägget var extremt intressant, men kanske för någon som ska skaffa eller ta ut sin tandställning. Inte för att någon av mina läsare ska det.
Hihi, puss på er! Ha en skön kväll och njut av att känna igen er själva i spegeln och att borsta era tänder!
