24/3 2011
Kanske har jag lett lite extra nu när tandställningen åkt ut, för nog har livet lett tillbaka mot mig på sistonde!
Först kan jag ju bara säga, kära Sol, du är enormt välkommen och har varit väldigt saknad och jag njuter av dig så mycket jag bara kan, bokstavligt. Tre dagar i rad har jag suttit i mer än en timme på Spykens innergård och stekt. I tisdags låg jag och Anna och njöt av den klarblåa himmlen och hade det riktigt bra. Igår satt jag med Annas mp3 som sällskap och njöt medan de andra i klassen hade matte. Ibland betalar allt slit och mattestress tillbaka. Några spykister stod för underhållningen när de gjorde massa imponerande konster mitt på stengården. Det var niiice. Slutligen idag höll Anna och Olof mig sällskap en stund i solen innan de skulle ha matte igen, och jag fick sitta och se mobbad ut. Dock flyttade jag närmare och närmare ett gäng som satt där eftersom skuggan jagade mig, hehe.
Men dagens största glädje har inte solen givit mig, utan min något otroligt saknade egna lilla kompisen. Det blev ett tårfyllt återseende där på Spykens trappa och hon var lika fin som vanligt och plötsligt kändes allt som det skulle. Kändes som att dessa månaderna var som bortblåsta och allt var sig likt igen. Vi begav oss till Bankgatan och väntade ett tag på bussen medan vi planerade hur en av oss skulle kunna smugglas ombord på bussen, eftersom Maria inte hade något busskort och ingen av oss hade pengar. Det slutade lyckligt med att jag lyckades flirta till det med chauffören ;). Hemma i mitt lilla hus, blev det en massa muffins och prat och nu har både mitt hus och jag fått en dos av Maria som hoppas ska sitta kvar länge. Dock ska jag nog få till och träffa henne igen innan hon lämnar landet, inte minst för att hon ska få sin Heja Team Jakob-flaska.
Hoppas att ni, kära läsare, njutit lika mycket som jag av solen, den är underbar! Dock hoppas och tror jag att den har kommit för att stanna och att en massa mer stektillfällen kommer att infinna sig inom en snar framtid.
Först kan jag ju bara säga, kära Sol, du är enormt välkommen och har varit väldigt saknad och jag njuter av dig så mycket jag bara kan, bokstavligt. Tre dagar i rad har jag suttit i mer än en timme på Spykens innergård och stekt. I tisdags låg jag och Anna och njöt av den klarblåa himmlen och hade det riktigt bra. Igår satt jag med Annas mp3 som sällskap och njöt medan de andra i klassen hade matte. Ibland betalar allt slit och mattestress tillbaka. Några spykister stod för underhållningen när de gjorde massa imponerande konster mitt på stengården. Det var niiice. Slutligen idag höll Anna och Olof mig sällskap en stund i solen innan de skulle ha matte igen, och jag fick sitta och se mobbad ut. Dock flyttade jag närmare och närmare ett gäng som satt där eftersom skuggan jagade mig, hehe.
Men dagens största glädje har inte solen givit mig, utan min något otroligt saknade egna lilla kompisen. Det blev ett tårfyllt återseende där på Spykens trappa och hon var lika fin som vanligt och plötsligt kändes allt som det skulle. Kändes som att dessa månaderna var som bortblåsta och allt var sig likt igen. Vi begav oss till Bankgatan och väntade ett tag på bussen medan vi planerade hur en av oss skulle kunna smugglas ombord på bussen, eftersom Maria inte hade något busskort och ingen av oss hade pengar. Det slutade lyckligt med att jag lyckades flirta till det med chauffören ;). Hemma i mitt lilla hus, blev det en massa muffins och prat och nu har både mitt hus och jag fått en dos av Maria som hoppas ska sitta kvar länge. Dock ska jag nog få till och träffa henne igen innan hon lämnar landet, inte minst för att hon ska få sin Heja Team Jakob-flaska.
Hoppas att ni, kära läsare, njutit lika mycket som jag av solen, den är underbar! Dock hoppas och tror jag att den har kommit för att stanna och att en massa mer stektillfällen kommer att infinna sig inom en snar framtid.
Kommentarer
Postat av: johannahaj
åh solen är underbar!
Postat av: Maria
kompisen det var jeettekuul att träffa dig <3
Trackback
